Yoga lärar utbildnign nr2 är precis påbörjad och den är tuff vill jag lova. Men jag åkte ifrån malmö med ett leende på läpparna, en öm kropp, svullet knä och snurrande tankar. Som alltid så väcker en sån här kurs många funderingar på vart man är på väg i sitt liv.

Är jag där jag borde? Är jag där jag vill? Hur ser mina drömmar ut?

Borde kanske stanna upp mer än vi gör idag och verkligen fundera att inte bara hasta förbi livet, att göra saker bara för att vi alltid gjort det, eller för att våra föräldrar gjort det. Ställ dig frågan " är jag där jag vill ?" "är jag på väg åt rätt håll?" Sedan kan detta ändra sig men att ibland stanna upp och fundera inte bara rusa på.

Jag har ändrat inriktning många gånger i livet och kanske är jag en "förändrings junkie" och det är både på gott och ont, men jag ogillar stagnation och gillar rörelse.

Hur skall man då inte överdriva åt ett eller annat håll? Kan det vara bra med stagnation eller är det bra med rörelse? Jag vet inte men jag får kanske stanna upp och fundera på det.

Så ni där ute ta en riktig funderare ni också vart i livet är jag och vart vill jag komma, är jag då på rätt spår eller ett sidospår?

Tack för mig